I går var jag hos den Skandalösa (nu med STOR MAGE)!

Hon hade besökt vårt gamla jobb. Chefen är besatt av henne. Nu rusade han fram från bakrummet (där han alltid sitter och bläddrar i porrtidningar) och hojtade: Vilket sammanträffande! Och jag som drömde om dig i natt!

-Vill inte veta, sa den Skandalösa.

-Hö hö, nej nej det var BARNFÖRBJUDNA DRÖMMAR!

-Hade du inte varit i Thailand, sa den Skandalösa avledande.

-Jomenvisst med Roffe & gänget. Han e ju betuttad i en 22-åring, de ska gifta sig !(här drog sig den Skandalösa till minnes när chefen detaljerat berättat om hur han tagit en 19-årig thailändska på köksbordet så hon började gå mot utgången).

-Vi måste ta en vin och snacka lite skit nån kväll, skrek chefen.

-Ja ja, sa hon och vände sig snabbt om så han inte skulle se hur gravid hon var.

Behöver jag säga att han toppar hemskhetslistan över mina chefer, alla kategorier.

Sen kollade den S. och jag på skräckfilm, ”The conjuring”. Vi blev helt skräckslagna. Men chefen är mycket mer skrämmande.

Sonens kompis hälsade på. Medan sonen själv plinkade piano i sitt rum, berättade kompisen senaste nytt. Jag tror det  handlade om en frånvarande psykopatfar, en mor jagad av kronofogden och ett liv utan jobb eller bostad.

Jag kisade förstående, nickade på rätt ställen och hummade medlidande. Men egentligen hörde jag inte ett ord eftersom jag bara stirrade på hans muskulösa kropp.

SKÄRP DIG KÄRLEKSKRANK.

 

Har varit hos den kinesiska medicinexperten. Eftersom mitt ryggont, myom och migrän formligen exploderade efter skilsmässan, menade hon att krisartade upplevelser stoppar upp kroppens flöde, att mina krämpor helt enkelt kom sig av skilsmässan.

En intressant teori! Stolt och förmätet har jag alltid skrutit om hur jag varje dag gick till jobbet under skilsmässan trots att min värld var i spillror. Jag skulle kanske ha tagit det lite lugnt i stället. Skött om mig, inte utsatt kollegor för mitt lynniga humör. Och kanske då också hållits i bättre form fysiskt.

För det är ju klart att är man arbetsför under en kris, sätter sig hemskheterna på andra ställen i kroppen. Så funkar man ju.

Citat från Gertrudpjäsen:

”Kärleken är allt. Det är det enda i världen. Det har den långa saknaden och de många tomma åren omsider lärt mig”.

Jo, några grejor blev väl bättre när jag skilde mig:

*Jag lider inte av mitt råddiga hem ty råddet är förorsakat av mig själv och ingen energi går åt till att klaga och förvänta sig att mannen ska städa upp.

*Luften är lätt att andas och tyngden i bröstet borta.

*Mina antika möbler blev fina när han inte längre påpekade hur tantiga och opraktiska de var. Överhuvudtaget blev mitt hem mysigt.

*Ensamheten är inte skrämmande och ångestfylld, vilket jag trott hela mitt liv.

(Vet dock inte om dessa punkter väger upp ett nunneliv utan sex & lyx).