Har varit hos en expert inom kinesisk medicin. Min plan är att bli botad från min ständiga migrän och ryggont. Nu ska jag gå där några gånger och få massage och akupunktur och sätta igång hälsosamma flöden i kroppen. Mycket mystiskt och spännande!

Hon intervjuade mig och frågade om jag hade barn. Hennes följdfråga var: ”Lever du med någon man just nu?”. Mkt trevlig fråga, i stället för: Är du gift/skild.

Sen hörde jag mig själv säga att jag har ett fint liv och inget att klaga på. För jag har ju faktiskt det, ibland måste det sägas högt. Fast jag tjatar om att hitta en man, är det inte speciellt viktigt om jag är helt ärlig.

Hon petade mig i örat med en virknål vilket gjorde mig så nervös att mina fötter och händer blev iskalla.

”Har du ofta kalla fötter”? Frågade hon

”Bara när någon virkar i mitt öra” ville jag svara, men i stället sade jag något balanserat.

Tänker på Bästisens dråpslag. Det är alltid ett dråpslag när exet träffar en ny, trots att man inte längre älskar honom eller när man har en ny själv. Sägs det.

För min egen del hände det sommaren tre år efter att vi skilt oss. Fram tills dess hade han haft ett långdistansförhållande med en tant som jag på något sätt vant mig vid. Men sen skulle mannen resa bort med sönerna, och på omvägar fick jag veta att en ny kvinna med sina två barn skulle följa med.

På det här viset introducerade han henne till mina barn: En tvångssemester därifrån ingen kunde fly. När jag fick höra det, fick jag en chock. Jag tror min reaktion var så stark eftersom det åter igen kändes som när han i smyg hittade på grejor bakom min rygg som alla andra kände till utom jag.

Om mina barn ska ut och resa med en ny madame som inte är en kompis utan en potentiell styvmor, vill jag veta det. Så enkelt är det.

Jag undrar lite över de här männen som helt saknar startsträcka och psykologiskt tänk, som bara kastar ut en huvudrollsinnehavare ur huset (mamman) för att slänga in en dålig statist (den nya kvinnan) men glömmer dela ut manuskript till de medverkande (barnen).

 

Helen Fielding, författare till Bridget Jones intervjuas i dagens DN. Nu, när Bridget är 50 är hon singel igen och Fielding kommenterar den här allmänna uppfattningen om att kvinnor kring 50 anses bli trista och lägger locket på, hur fel den uppfattningen är.

Så sant så sant! Tänker på Afrodite som snart ska ha 60-årskalas med vårt Härliga Gäng, som är den snyggaste och coolaste av oss alla. Tänker på kulturchefen på mitt jobb som fyllde 50 men känns helt sprudlande.

Sen kommer jag osökt att tänka på mig själv, som aldrig har varit mer härlig och tokrolig än nu. Och männen, ser de inte detta? Att det är nu vi har lugnet och självsäkerheten, nojorna är borta likaså kroppsfixeringen. Nej, bara unga män ser och uppskattar detta (precis som i Bridgetboken). Bra så.

Kanske jag ska vänta några år till. Femtio måste vara den bästa åldern.

Helen, 56 och snyggast av alla

En kvinna som varit ensam i tio år frågar råd i DN om hur hon ska hitta en ny partner. Lirias svar är som vanligt klokt och hoppingivande. Eller är det? Egentligen säger hon ju bara att kvinnan ska ge upp letandet och fokusera på det goda i livet i stället, inte så mycket på det hon saknar.

Bra eller dåligt? Att sluta leta eller att fortsätta leta?

Den frågan ställer jag mig varje dag.

Den nyskilda bästisen i Finland har ju skött skilsmässan kontrollerat och vuxet.

Men så fick hon ett telefonsamtal från exmannen som i konsulttermer ville sköta det här på rätt sätt: Han har träffat en annan och ville inte hon skulle höra det bakvägen. Barnen har han ju givetvis belastat med denna hemlighet redan ett tag.

Kvinnan är 9 år yngre än mannen och har två barn. Och det är ju alldeles underbart hur hon delar mannens intresse för motorcyklar och ishockey.

-Är det hon som inrett mitt hem så har hon ju extremt dålig smak (hon tänkte på skyltarna med LOVE och HOME), kommer hon från förorten? var allt Bästisen fick ur sig.

Det gjorde hon faktiskt.

Inte underligt att hon känt sig spyfärdig under sina korta besök i hemmet som ju lagligen fortfarande tillhör henne.

Nu brast alla fördämningar. Hon exploderade. Hon sa allt som inte kommit ut tidigare: Att han är en patetisk egoistisk medelålderskrisande skit som inte klarar av att umgås med sina barn en enda dag innan det flyttar in en skyltkvinna som styr och ställer. Att hon tycker synd om kvinnan som fått honom om halsen.

Men visst är det märkligt att vi kvinnor så ofta slutar som dumpade och bedragna för en yngre förmåga?