Vi hade jättetrevligt!

Hamnade på en pub jag varit på dejt en gång tidigare (eftersom jag är en seriedejtare) och då blev det ännu tydligare att Mannen gör Dejten. (Senaste gång inledde dejten med att säga: Alltså tror du sånt här funkar? Det gör inte jag).

Vi skrattade mycket och hade saker att tala om hela tiden.

Men kusten är aldrig klar, har jag lärt mig, och min känsla är ofta fel. Har skrivit till honom och frågat om han vill träffa mig igen. Då kanske han svarar som en annan man gjorde ”Tack, men jag tror inte det blir mer än trevligt”.

Den som väntar får se.

Ok. I dag dags för dejt.

Det blir den rolige. Den långe blonde tröttnade efter två meddelanden (och ändå var det han som tog kontakt). Vad är det med folk?

Han vill fika, jag vill dricka vin för att få mod. ”Du kommer inte att behöva vin för att klara av mig, jag är trevlig” skrev han. Men det är ju inte honom i sig jag är orolig för utan hela den hemska krystade situationen som aldrig blir avslappnad hur mycket vin man än häver. Men kaffe är ännu värre, jag menar vem behöver bli mer speedad?

Jag kopplar bara på hjärnan på en dejt, hela mitt jag försöker ta sig igenom tillfället på ett professionellt sätt. Eftersom jag är något av en skådespelare, kan jag också spela lugn och glad. Men alla känslor är helt avstängda. Jag kan alltså inte alls känna hur det känns eftersom det bara handlar om att överleva.

Att promenera till en dejt är en golgatavandring. Wish me luck.

 

Jag träffade en bekant. Han skilde sig från sin fru och hittade VÄLDIGT snabbt en ny kvinna han gifte sig med. Jag lugnade mig när jag hörde att det var en ungdomskärlek.

I alla fall var de plågsamt förälskade på Facebook det första halvåret och delgav alla sina bär och svamputflykter, sina mysiga frukostar och utlandsresor. Nu skulle de teckna kroki.

-Är det inte pinsamt med nakenmodellen, frågade jag.

-VI ÄLSKAR NAKET, skrek han. Vi brukar nakenbada!

Hon viftade med ett nothäfte. -Han håller på och lär mig spela gitarr!

När vi skildes åt grubblade jag över mig och min tilltänkta lyckliga partner. Vad skulle vi göra? Aldrig någonsin nakenbada eller teckna kroki. Är helt omusikalisk. Gillar varken att plocka bär eller svamp. Jag kommer att bli en helt usel flickvän för jag kommer inte på en enda sak att göra med Mannen. (Och kom nu inte och säg SÄNGAKTIVITETER för då får ni på plytet).

Och sen…

…när mitt hus äntligen är tomt på söner…

…ja när stunden har kommit och de har åkt till fjälls…

…och jag för första gången på ett år är alldeles ensam hemma…

… så jag äntligen kan bjuda in den Ovillige Älskaren…

…då har han också åkt till fjälls.

”Det blir bra – manual för skilda män” heter Ola Ringdahls bok som han berättar om i ”Fråga doktorn” här.

En bok som förmodligen alla tigande män med bortträngningssymptom borde läsa. Ola råder männen att prata mer, både med vänner och med sig själv, och fråga sig: Vad vill jag nu? Vill jag ha en bättre relation med mina barn? Inse att man befinner sig i en livskris, acceptera det och sakta börja närma sig den, i stället för att glo på TV och äta glass (eller skaffa sig en ny kvinna, min anmärkn.)

Kvinnor har andra kvinnor att gå till som kan övertyga dig om att du duger, medan män sällan har någon alls.

Men alla skriver i slutändan under på att det inte bara blir bra – utan bättre.