Mötesplatsen är lite som skärselden där oroliga singlar aldrig får ro. Och vi kommer aldrig härifrån, heller. Vet du hur många män jag varit i kontakt med därinne som lovat att aldrig komma tillbaka hit, och efter ett tag har man dem kretsande här igen. Alla återfinns här: Flörtar från tidigt nittiotal, gamla dejter och krogragg.

Var inne på Mötesplatsen när yngsta sonen stack in huvudet och ropade:

-Ahaaaa, en dejtingsajt!
-Gååååååå, skrek jag.
-Nej det ska vara tvärtom, sa han. JAG ska vara inne på en suspekt sida och DU ska ertappa mig och JAG ska skrika gååååå.

Det var väl inte det sämsta för Mötesplatsen att kallas suspekt.

Jag klarar inte av klyschor. När en kvinna i går på en dejtingsajt skrev ”En riktig kvinna älskar inte tusen män. Hon älskar män på tusen sätt” var jag tvungen att skriva ”En riktig kvinna älskar tusen män”. Fick då ett matnyttigt meddelande från en man: ”En kvinna som älskar tusen män är ett fnask”. Jag svarade ”Och en man som älskar tusen kvinnor är en casanova”.

Som gift var jag en madonna så till den grad att min man var tvungen att gå till andra kvinnor. Som skild är jag en hora, men tyvärr ”en hora ingen vill ha” som min goda vän påpekade.

…var jättetrevlig. Vad annat kan den bli när värdinnan jobbar på Absolut Vodka? Vi talade om att gå ut på krog och ragga. En kvinna får dåligt självförtroende av alla snygga kvinnor runtomkring och kan inte förstå hur hon ska göra för att få uppmärksamhet av männen med dessa rivaler. Att ska man börja slåss om männen, då är det lättare att dra sig undan. Själv har jag aldrig lyckats jaga någon, gör jag något försök går det åt helvete. En gång slog jag mig ner på en barstol och tänkte: ”Vill någon man mig något lär han väl ge sig till känna”. Det tog inte många sekunder innan en trevlig man dök upp. Vad män än säger om att de vill att kvinnan ska ta initiativ, så tror jag inte på det. Andra historier på middagen var likartade: Man träffar Underbar Man och får Härlig Kontakt och sen vill han aldrig mera ses (som caféoperamannen). Män är svåra att fånga. De både älskar oss och räds oss och sprattlar som en mask på kroken när man försöker fiska in dem.

”I en färsk studie uppgav 35 procent av de tillfrågade männen att de attraheras mest av kvinnor som springer regelbundet. På andra plats kom kvinnor som får dem att skratta” läser jag i maratonbloggen på svd.se. Jag attraheras inte av män som vill ha kvinnor som löptränar. Men kanske kan jag få resten att skratta?