Kärlekskranks blogg

Min kollega frågade vad jag ser hos Snusmumriken.

-Han är ju gullig och så, men jag FATTAR INTE!

Och hur ska hon förstå. Hur förklarar man förälskelse för någon som inte är förälskad?

-Att jag aldrig behöver förklara mig för honom utan att han fattar exakt vad jag menar.

-Att han myser åt alla mina skämt och att jag tycker han är den roligaste som finns.

-Att jag kan berätta saker för honom utan att han någonsin tycker att jag är fånig eller konstig.

-Att det känns i hela min kropp när jag befinner mig i hans energifält.

-Att jag känner mig vilsen så fort han lämnar vårt arbetsrum och inte får ro innan han är tillbaka.

I fredags till exempel, när jag kom in i vårt rum var han i färd med att ta på sig sin ytterrock.

-DU GÅR INGENSTANS, sa jag omotiverat.

-Strax tillbaka, log han. Ska bara springa ett ärende. När går du hem?

Är det konstigt att jag tycker han är underbar?

På resan var det plötsligt en av kvinnorna som ropade till mig, hallå frun inte så snabbt! Eller är du fröken nu när du är skild? (Det var det närmaste vi kom att diskutera S-ordet).

Så här svarar etikettdoktorn.

Och läste ni om den 109-åriga tantens tips på långt och lyckligt liv: Att undvika män.

Det är alltså det jag har att se fram emot. Ett långt, lyckligt manslöst liv. Hur kan jag bli lycklig av sånt? Nej, gumma lilla, här råder delade åsikter.

Jag har varit i Tallinn! Och träffat gamla vänner från förr.

Jag har umgåtts med gifta finlandssvenska kvinnor en hel helg och gjort några reflektioner:

1. Jo de var alla gifta. Varenda en, sex stycken 47-åriga damer. Och inte omgifta. Gifta med samma man de träffade i 20-årsåldern.

2. De var mycket flärdfria och avskalade. Varken nagellack eller slingade hår så långt ögat nådde. Jag kände mig som en Hollywoodfru med mitt löshår och blekta tänder, något jag höll mycket tyst om.

3. De skojade hela tiden om vilka tanter de var, vilka MORMÖDRAR, vilka pensionärer. Detta är så laddat i åldersfixerade Sverige att man sällan ens skojar om sånt.

4. Och sanningen att säga var de nog lite mormormässiga: Man pratade mycket om att göra eget smör och egen ost, man stickade konstant på vilken bar vi än befann oss och diskuterade lapptäcksteknik, drejning, att gjuta skålar.

5. Lite fnissigt antydde de hur det är att ha sex med tonårsbarn hemma, men de utvecklade inte resonemanget så jag kan inte återge något.

När jag och min kompis erkände att vi lagt oss mycket tidigt på färjan (den gungade ju så inihelvete), då fick vi äta upp det resten av resan, för vi var ju så töntiga och tantiga.

Kära gifta kvinnor:

Jag har levt singelliv i åtta år. Jag har shottat, hånglat och gått hem med random män. Jag har festat på ett sätt jag aldrig gjorde som ung, och på ett sätt ni inte har en aning om. Kanske ska vi inte diskutera läggdagstider. Kanske ska vi diskutera hur det v-e-r-k-l-i-g-e-n är att vara skild.

Hur det är att träffa sina gullungar bara hälften av deras liv.

Hur det är att fylla ut sorgliga lördagkvällar och sega söndagar.

Hur det är att slafsa pizza och coke framför teven och slänga skräpet bakom soffan.

Hur det är att ständigt vara förälskad i någon och därför bete sig som en högstadieelev.

Hur det är att äta middag ensam, gå på bio ensam, planera semestern ensam, somna och vakna ensam.

Men jag fick inte en enda fråga om det.

      

Disigt och drömlikt                                                Kålpirog och soppa med pelmeni. Så sjuuukt gott

 

Har haft besök av den Skandalösa. Hon lever nu ett stillsamt mammaliv med bebi & man. Men hon kunde rapportera om en nyskild väninna.

Väninnan ska först och främst ha en Rik Man så hon kan leva det Lyxiga Liv vilket hon tycker sig ha gjort sig förtjänt av genom att ha varit gift i 12 år med en olyxig man.

-Nu ska jag inte ha fler barn, bara kul, dricka goda viner, resa på resor, shoppa.

Hon mal på om rika beundrare, om att festa varannan vecka i ett singelgäng och varannan vecka vara mamma.

-Fast usch, jag vill ju inte vara med singlar, det verkar så desperat.

När den Skandalösa tipsade om en rik man i bekantskapskretsen som tyvärr ville ha barn lät det så här:

-Asså jag stänger ju inga dörrar, jag är öppen för det mesta, hade han ett gods sa du?

När jag hörde allt det här fylldes jag av olust. Men hon är ju så ung, det är därför hon låter så desperat och barnslig, tänkte jag.

Men sen slog det mig att jag varit i hennes ålder när jag skilde mig efter 12 år. Och om jag inte missminner mig drömde jag också om en Rik Man och ett Lyxigt Liv. Det kanske ingår att man som nyskild tror att nu börjar den bästa epoken i mannaminne.

Den Skandalösa hade för övrigt förlovat sig och hade en ring lika fin som prinsessan Victorias.

 Grattis grattis säger jag och hurra hurra!

 

I lunchrummet, på ett bord, fanns en hög skålar, kannor och formar. Där var också en skylt.

-Aha, loppetorg, tänkte jag.

Just som jag skulle läsa skylten, dök den Nyskilde upp.

-Det är jag som har skrivit, upplyste han.

-Men vad är det för en fin liten utställning du har gjort, sa jag.

Han lyste upp. Tycker du att den är fin, sa han belåtet.

Egentligen var det grejor han inte visste var de hörde hemma, vilket stod på skylten.

-Men ska de inte in i skåpen, sa jag och ryckte upp några skåpdörrar.

Han stod helt handfallen och tittade på.

-Jag kan lasta in dem, sa jag, och gjorde så.

Denna man behöver helt klart en driftig kvinna i sitt kök & liv.