I morse rusade den Nyskilde in i vårt arbetsrum och ropade:
JAG BEHÖVER DOA-TJEJER TILL JULFESTEN I KVÄLL!
Har nu övat med honom och bandet.
Jag kommer inte att få en ton rätt, men det gör inget för nu har vi äntligen ett gemensamt projekt.
Han kommer att falla för min tondövhet och förkrossande utstrålning. Har klätt mig i en gyllene klänning och åker nu hemifrån.
Wish me luck.
I senaste ”Gift vid första ögonkastet” var det plågsamt att se Bert och Ellen. Han har typ närhetsfobi (vem har inte det?) och vill inte ta på Ellen. Prästen i programmet menade att fysisk beröring faktiskt kan hjälpa en att komma närmare den andra, ett sätt att överrumpla sina spärrar. Detta är jag den första att skriva under på. Jag måste:
1. Dricka sprit
2. Tafsa på någon random man
om något ska hända. Visst kan jag få känslor utan detta, men då händer å andra sidan ingenting.
Berts blogg finns här och klippet från programmet här.
Själv vill jag aldrig krama någon, vilket är svårt i vår kultur när alla ska kramas hela tiden. Och om jag flörtar med någon skulle jag aldrig heller våga ta på den för att visa mitt intresse. Bara med hjälp av sprit, som sagt.
Har köpt en julklapp till mig själv. Förr om åren gillade jag verkligen att planera, shoppa och paketera men nu får jag bara panik. Paketet är inslaget på matbordet.
Äldsta sonen: Till vem är det där?
Jag: Till mig av mig.
Sonen: Det låter ju helt sjukt.
Vad glad jag kommer att bli på julafton!
I går hade jag julsagostund. Jag hade valt en trevlig bok, men medan jag läste högt märkte jag att intrigen inte höll, att den var rörig och osammanhängande, att trådar startade som inte följdes upp.
Kallsvetten bröt fram, för aldrig hade jag haft så många barn på min stund. Och alla töntföräldrar som måste tränga sig med och sitta och stirra på mig, annars kunde jag bara ha brutit och sagt nej nu sjunger vi en sång i stället.
Efteråt märkte jag att jag i misstag hade bläddrat två sidor på en gång så det förklarar ju varför det var ett konstigt glapp i historien. Men jag lovar, hade jag läst alla sidor hade den fortfarande varit totalt obegriplig.
Efter denna pärs var jag så hungrig att jag höll på att svimma. I lunchrummet:
Kulturkollegan: Har du bil?
Jag: Ja.
Kulturkollegan: Är det inte väldigt dyrt att vara ensam om en bil?
Jag: ALLT ÄR DYRT NÄR MAN ÄR ENSAM! DET FINNS INGET SOM ÄR BRA MED ATT VARA ENSAM ÖVERHUVUDTAGET!!!
Kulturkollegan (som är ensam): Jooo…men nånting är väl bra?
Gode gud, ge mig jullov.
Forskning visar att det är bra att gosa och sova med någon, läser jag på Amelias hemsida.
Fortsätt sparka på oss som redan ligger (utan att nånsin få ligga).
Och visa mig sedan en undersökning om hur vi mår som sover ensamma i en kall säng natt efter natt år ut och år in.
Kommenterat på Skilda.nu