Kärlekskranks blogg

Blev bjuden till min väns balkong. Kvällssolen silade mellan löven och gjorde allting grönprickigt.

Vi är så lika vad beträffar män. På krogen, när en man visar oss intresse, avfärdar vi dem.

Sen följande dag får vi total ångest och vänder upp himmel och jord för att försöka hitta dem. Ofta lyckas vi. Ganska imponerande att vi lyckades även innan internets intåg.

Sen gick vi på krogen. Det var ganska härlig semesterstämning och folk var glada och vänliga.

En fyllkaja raggade upp mig.

Fast han sluddrade kunde jag se att han var gullig och såg bra ut.

Jag lät honom kladda på mig eftersom det var så länge sen någon rörde mig överhuvudtaget.

-Vill du komma med mig hem, sa han otydligt.

Jag kalkylerade snabbt. Han var för full för att klara av att ha sex. Men om jag stannade till följande dag kanske han skulle ha nyktrat till. Eller skulle jag bara ge mitt telefonnummer?

Hade varken papper eller penna och åkte hem i stället.

 

Mitt löshår är inte så fint längre och jag får inte tag i Gulletussan. Hon kanske har råkat illa ut med tanke på alla gangsters hon rör sig bland.

Jag gick in till en annan frisör i stället. Hon kollade på mitt hår.

-Det är ju dreads, utropade hon med avsmak. Det där kommer att ta minst tre timmar att reda ut!

Säger man så till mig, en elegant dam?

Så nu har jag varken hjälp av Gulletussan eller den andra frisören, och jag vägrar ha allt det här håret en sommar till.

I går träffade jag Älvan på champagnebar.

Torsdagsskumpa till erbjudande!

Why should one suffer, som pappas vän Harari brukade säga.

Sen vinglade vi vidare till ett födelsedagskalas på en hemlighetsfull innergård på Söder. Vi grillade lammfärsbiffar, sötpotatis och aubergine, kvällen var alldeles varm och alla var konstnärer på väg till Paris. Själv åkte jag hem till mig, men det gick bra det med.

                                     

OK. Dags för den fullständiga listan över alla mina dejter – från den första darrande efter skilsmässan till den sista gäspande i skäggstubb. Ingen kan säga att jag inte försökt. Klipp ut och spar!

Höst 2007

1. Vaktisen. Var kär i honom innan vi träffades men det togs snabbt ur mig när han mellan vindiga tänder väste om hur hett han haft det med sitt ex. Dessutom knaprade han antabus.
2. Burkis. Totalt oflirtig. Bjöd hem mig till honom på glögg för att något skulle hända, men han betedde sig som att vi var kompisar.
3. Yogin. En bedagad yogalärare som låtsades han var jämnårig med mig men enligt Birthday.se var han 13 år äldre. Och en snuskgubbe.

Vår 2008

4. Skrytmånsen. Ingen sjöng opera som han, målade tavlor (hötorgskonst enligt mig) och var en så het älskare, (enligt sig själv). Han pratade snusk i sängen så jag brast i skratt. Dessutom kontrollerade han mig på ett otäckt sätt.
5. Finnen. Underbar som jag tackade nej till. Just honom tror jag att jag kunde ha blivit kär i om det inte varit en nätdejt. I dag är han gift.
6. Läkaren. Som visade sig vara syrra på en stängd psykavdelning. Gnällig och humorbefriad.

Höst 2008

7. Fotografen. En till jag var kär i innan den hemska dejten, där han som en slusk satt i hemska kläder och ifrågasatte nätdejtandet som fenomen.

Sommar 2009

8. Bagaren. Som fixade tarteletter och makroner i sin lägenhet i Gamla stan. Han tafsade på mig lite för snabbt, dock.

Höst 2010

9. Saxofonisten. Han ville inget, jag ville ha ett förhållande.
10. Den gifte. Han jobbade på samma kontor som min kompis som visste berätta att han var lyckligt gift.
11. Polisen. Gullig och väldigt förtjust i mig. Vad fan är det för fel på mig när jag skyr alla som vill mig väl?
12. Engelsmannen. Ville träffas igen, men när det var dags hade han hittat en flickvän åt sig.
13. Överklassmannen. Vet inte vad jag skydde mest: Hans bögiga stil eller kala hjässa.
14. Miljardären. Han fanns med på listor över DE SOM TJÄNAR MEST I SVERIGE. Men vad hjälper det?
15. Den långe och blonde. Såg precis ut som mitt mansideal men jag tappade lusten när han pratade hål i huvet på mig.

Vår 2011

16.Odysseus. Minns inte ens vad som var fel. Säkert inget.

Sommar 2011

17. Hjärtat. Den enda som verkligen krossat mitt hjärta sen jag skilde mig. Han påstod att han fortfarande hade känslor för sitt ex. Tänker på honom ibland.

Höst 2011

18. Norrmannen. Tjatade bara om att spela golf.
19. Väckelsepastorn. Mesig under dejten, en stalker efter det.
20. Snobben. Tackade nej till mig och jag hatar honom för det.
21. Skolvaktmästaren. Dryg, otrevlig och totalt obildad.
22. Bohemen. Som bodde i en stuga i skogen och gärna ville se mig i den.

Vår 2012

23. Herr Gullmarsplan. En tönt.
24. Fiskaren. Ful och dum. Fast egentligen ville han inte heller ha mig.
25. Krokiläraren. För kort och utan klass.

Sommar 2012

26. Den Ovillige Älskaren. Kräver ingen närmare presentation.

Höst 2012

27. Fylle-Pär. Dök upp mycket försenad totalt plakat.

Vår 2013

28. Velputten. Ville träffas igen och rabblade upp allt skoj vi skulle hitta på. Sen en helomvändning och vi sågs aldrig mer.

Höst 2013

29. Den slitne. Kom resande långväga ifrån för en dejt och vi hade absolut inget att tala om. Så. Pinsamt.
30. Snickaren. Inte den älskare jag hoppats på.

Vår 2014

31. Tjockisen. Tackade nej till mig för att vi var ”för olika”. Visst, du är tjock och jag är smal. IDIOT.
32. Hajtanden. Mannen utan hår med hajtand runt halsen. Ge mig en broms.

Höst 2014

33. Den pömsige. Kom gäspande och orakad till dejten och sa att han var ”pömsig”. Dessutom hittade jag pussbilder av honom och hans ex en månad tidigare på Facebook.

 

I går – precis efter att jag landat- åkte jag till Kollegan på trevlig middag.

Jag sa att jag skulle vilja förklara min kärlek för Snusmumriken innan han försvinner.

Sen drog jag mig till minnes alla gånger jag förklarat min kärlek för diverse män:

Jag: Jag har alltid älskat dig.

Mannen: Aha, intressant, kan inte säga detsamma om dig.

Så jag sa: kanske man inte alltid ska bekänna sin kärlek till höger och vänster.

En kvinna på samma middag vaknade plötsligt till liv och sa eftertänksamt:

-Jag säger alltid hur mycket jag älskar min särbo när vi talas vid i telefon.

Kollegan (tålmodigt): Ja, men i det här fallet handlar det om att Kärlekskrank inte vet om kärleken är besvarad eller inte.

Giv mig styrka.