Kärlekskranks blogg

Middag hos Amazonen the amazing i går. Det Härliga Gänget var där men härligast av allt är nog att träffas hos varandra och inte på krogen. Hon bodde på tionde våningen så det var som att befinna sig i en skybar! Och en väldigt lyxig sådan.

Amazonen serverade fransk löksoppa, pulled beef, hemgjord kola med smak av lakrits och choklad. Livsfarliga gröna snapsar. Isländsk lakritsshot.

Vi pratade om hur man beter sig under en skilsmässa. Får man verkligen tappa kontrollen och bryta ihop inför sina barn? Vräka ut allt man tänker om Dumma Exet?

-Ja, sa några. Man måste få krisa, det är bättre att vara tydlig med vad som pågår än att sopa det under mattan för att skydda barnen.

-Nej, sa andra. Man bör alltid bete sig vuxet inför barnen, skilsmässan är inte deras fel och de ska inte behöva ta nån skit alls.

Själv satt jag mest tyst. Jag kunde inte ens antyda om hur barnsligt, omoget och helt åt helvete jag själv uppträtt under min skilsmässa. När man bara vill dö, då struntar man i alla andra runtomkring sig. Jag var varken klok, mogen eller vuxen. Det är inget jag är stolt över men en insikt jag bär med mig: Att jag under en extrem situation kan förvandlas till en oälskad unge på fem år som gallskriker LÄMNA MIG INTEEEEEEEEEEEE på golvet.

Vi pratade också relationer förstås. Den Glada lugnade mig och sa: Ta det lugnt, det finns en mening med allt, ditt liv är utstakat på förhand så det är ingen vits att stressa upp sig för allt är förutbestämt.

(Undrar bara varför det är förutbestämt att jag ska vara ensam resten av livet).

Sen rökte vi vattenpipa och gjorde levande charader medan höstnatten föll på.

(I TV4 Nyhetsmorgon kan man se Jenny Klefbom berätta hur man sköter en skilsmässa så det blir bäst för barnen).

 

I dag på min sagostund läste jag ”Mina i vildmarken” av Anna Höglund. Hennes böcker om Mina och Kåge är fantastiska om relationer. I den här är Mina trött på Kåge och vill flytta ut i en koja i skogen för att Kåge bara kollar på TV:

-Vänta lite nu. Vad är det du säger? Tänker du flytta?

-Öh ja, alltså, jag vill vara lite för mig själv.

-Varför det?

-Jo jag vill liksom vara lite mer mig själv. Du tar faktiskt rätt stor plats här Kåge.

-Gör JAG?

Sen blir ju Kåge naturligtvis både rädd och förtvivlad. Precis som i verkliga livet. Männen som kvicknar till först när kappsäcken är packad.

 

I går hade jag bokcirkel hemma hos mig. Det betyder att man äter pumpasoppa och dricker jättemycket rödvin. Jag fick en presentbok: ”Världen enligt Snorkfröken”.

-Är det om mig, sa jag kokett.

-Njaa, sa givaren, du är ju inte speciellt kvinnlig.

Där satt den. Det hjälps inte hur mycket jag stylar min pannlugg och putsar på mina gyllene fotringar, jag är tydligen totalt okvinnlig trots det.

Kanske jag ändå ska ta det som en komplimang. Snorkfröken är ju ganska fånig (som My skulle säga).

Nu ska jag i alla fall tipsa om höstens två  bästa böcker, enligt mig:

Den andra kvinnan, av Therese Bohman. Om en ung kvinna som jobbar i storköket på ett sjukhus men vet att hon  är ämnad för något helt annat. Hon inleder en affär med en överläkare som ger henne all den bekräftelse hon suktar efter. Boken överraskar både vad beträffar personer och upplösningen, och språket är fantastiskt.

I skymningslandet, av Marie Hermanson. Också här en ung kvinna vilsen i sökandet efter sin framtid. Via en bekant får hon jobb hos en gammal dam på en herrgård. Damen tror att det fortfarande är 40-tal och tjejernas uppgift är att klä sig i tidsenliga kläder och iscensätta middagar för sedan länge döda personer. Andra ungdomar dyker upp och får jobb där de också. Tillvaron ter sig naturligtvis paradisisk: Uppehälle, mat och lön och tillsammans smider de planer att bli damens enda arvtagare. Sakta går det hela mot katastrofen.

 

 

Plötsligt vet jag inte längre om jag vill vara med i pjäsen.

Jag har inte känt för den en enda gång, men tänkt att det kan vara en bra fritidsaktivitet. Men nu vill jag börja YOGA, ZUMBA och helst av allt se GAME OF THRONES i min oanvända hångelsoffa.

Det finns inte en enda roll för en kvinna i min ålder. Jag är inte så säker på att jag vill spela man.

Men vad hemskt att hoppa av.

Men vad hemskt att vara kvar.

Jag kan ju erbjuda mig att bli caféchef och sköta pausförtäringen. Det är ju ändå det jag gillar bäst.

Ooooo snälla universum giv mig svaaaaaar!

När jag skilde mig fick jag höra:

”Det kommer inte att bli NÅGRA SOM HELST PROBLEM för dig att träffa en ny”

och

”Männen kommer att STÅ I KÖ”

och

”NU är du verkligen värd kärlek!”

Undrar vad de säger nu? Bäst att inte fråga.