Kärlekskranks blogg

Candida Crewe skriver i the Guardian om sin andra omgång av dejtande (den första hade hon på 80-talet).

”If one more person tells me `it will happen when you’re least expecting it`, I will clobber them”.

Jag känner att jag gillar henne.

Hade porriga drömmar i natt om exmannen. Nu är det riktigt riktigt illa.

När man vill hitta någon att bli kär i, då finns det goda råd folk gärna delar med sig av:
1. När du minst anar det, då dyker han upp. (Jag anar aldrig något, ändå finner jag ingen).
2. Lär dig trivas med dig själv i din ensamhet. (Jag har nu övat mig detta i sju år utan att ha hittat rätt. Hemma i vardagsrummet passerar inte mången man).
3. Du är för på. Du är för av. Du är för kritisk. Jaga inte, mannen vill jaga dig. Men du måste ändå visa dig tillgänglig. (Så allt är helt enkelt mitt eget fel? Jag kanske inte har gjort mig förtjänt av kärlek?)
4. Nätdejta!!! (Jag har dejtat 33 män. Det räcker nu).
5. Gå ut på krogen! (Orkar inte bli full och super jag inte har jag inget mod)
6. Förkovra dig i en hobby du brinner för! (Jag började spela teater och har fortfarande inte kysst min Romeo).
7. När du slutar leta, då kommer han. ( Men jag vill ju inte sluta leta. Jag tror fortfarande att han finns).
8. När du blir helt harmonisk. (Hur i helvete blir man det när kroppen skriker efter beröring och de långa ensamma sommarkvällarna framför tv:n är outhärdliga)

9. Älska dig själv, annars kan ingen annan göra det. (Men om man bara inte gillar sig själv? Är man då dömd till evig ensamhet som ytterligare ett straff?)
10. Medeltalet är 7 år för skilda kvinnor att hitta en ny partner. Så det är nu det kommer att hända!  (Jaaaaa! Jag är i måååååål! Var är mitt priiiiiis?)

Är nu så desperat att jag överväger att kontakta Snickaren/Sista dejten/Exmannen

Hittade en dagbok när jag ordnade bokhyllan. Det är inte mycket skrivet i den, kanske tio sidor här och där under skilsmässoåret. Desto intressantare blir ju de korta och få anteckningarna.

1 januari 2007

Önskade mannen att det här året skulle bli bättre än det förra. När han bara ironiserade bröt jag ihop.

2 januari

Han pussade mig  inte när jag kom hem från jobbet. Mitt hjärta brast. Tål ingenting.

5 januari

Exploderade på mannen och rotade bland hans gamla brev. Mår pyton. Gråter hela tiden.

6 januari

Stortjöt hela dagen. Kanske bäst att skiljas?

8 januari

Stackars stackars mannen som inte kunde somna förrän tre, jag hade ju varit så ELAK. Vad skyller han på alla andra nätter då han inte kan somna?

23 januari

Vill inte skilja mig. Vill inte vara gift. Vill bara dö.

Hade också gjort en plus- och minuslista.

Minuslistan:

*Han varken älskar eller respekterar mig.

*Han bedrar mig utan ånger

*Han hjälper inte till hemma

*Han är inte rolig (vi skrattar inte)

*Han sover alltid

*Han skyller allt ont på mig

Pluslistan:

*Han ordnar roliga resor och är gullig med barnen

*Jag älskar och åtrår honom

*Han är allt jag har

(Sen är det ett långt tomrum fram till)

10 oktober

Stötte på mannen i affären. Han lufsade runt i snickarbyxor och grå fleece, orakad med stripigt hår. Han stod framför mig i kassakön utan att lägga märke till mig, som en avlägsen bekant från ett liv jag glömt.

Jämfört med denna golgatavandring är ju mitt liv i dag en rosendans, hur mycket jag än koketterar med mitt miserabla liv.

Var hos frissan. Hon kvittrade på om sin nya KÄRLEK.

-ÄR DU KÄR? Ropade hon till mig, och övriga kunder tittade intresserat upp från Se och Hör.

Jag mumlade något ohörbart.

Hon hade i alla fall varit på pub med sitt ex. Där hade hon spanat in en snygging vid bordet bredvid och exet hade haft vett att gå hem. Då tog hon bara sin stol och flyttade över till snyggingen och sen dess är det de två.

Men det värsta var att hon var så  okoncentrerad medan hon berättade så hon färgade hon mitt hår råttfärgat, ja det ser liksom dammigt ut.

Ser nu mer än någonsin ut som en biblioteksarbetare. På med läsglasögonen och koftan, det är ju fredag och allt!