Kärlekskranks blogg

 …Tillägnas Den Ovillige Älskaren. Bilden knyckt från Empty and Meaningless

Läser om kontaktannonser i dagens DN. En historiker berättar att män för 40 år sedan sökte en kvinna som var trevlig, glad och huslig. Som om det skulle vara något historiskt. Det är ju precis det de söker i dag också, under täckmantel MYS och GOS.

Och jag håller med kvinnan som uppgivet skriver 1951: ”Var kan jag finna en man som har lite andra intressen än dans och flirt?!”

Har nu tackat nej till senaste dejten. Jag frågade honom när hans förhållande hade tagit slut, och han svarade ”I våras”. Men jag sitter inne med en annan sanning, gubbe lilla. Fattar inte folk att det första man gör är googlar sin dejt? Dessutom kan man inte komma sjavande orakad i shorts och t-shirt, och som ursäkt till förseningen säga :  ”Jag råkade somna”. Hur kan man somna när man ska iväg på dejt, jag är så uppjagad att jag inte kan vara normal innan det är över.

Själv var jag fin i klänning och hade fixat håret. Man får skärpa sig, det handlar ju om ett första intryck. Avslappnad hinner man nog bli sen. (Och att han skulle betala mitt kaffe var bara att glömma).

Chefen rusade in i lunchrummet: ”Finns det filmjölk?”

Ingen sa något.

”Jag har blåbär”, sa han som om det hade förklarat saken. Han ryckte upp kylskåpsdörren och rotade runt.

”Vems är den här” ropade han triumferande och viftade med en vaniljyoghurt.

Ingen sade något.

Han hällde upp i en skål, strödde blåbären över och satte sig att mumsa.

Behöver jag säga att tystnaden var kompakt?

I går träffade jag en man på café. Han hade snälla gröna ögon och under den korta stunden hann vi prata mer djupsinnigheter än under hela mitt äktenskap. Ändå satt jag och skruvade på mig: Är han inte lite mesig? Kunde han inte ha klätt sig liiite snyggare?

Men nu ställer jag mig frågan: Om jag dejtar och dejtar år ut och år in och ständigt finner fel, kan felet vara jag själv? Ska nu träffa honom åtminstone en gång till. Vi kan behöva lite vin.

Och ska jag vara helt ärlig så tyckte jag också att min exman var töntig i början.

Uppdaterat: Har nu kollat hans FB-sida. Där finns gulliga bilder av honom och exet så sent som i juli. Men herregud, när gjorde de slut? I går?

…Vassare än någonsin!

Faktiskt inte. Melankolisk och mycket förvirrad tillbaka på min arbetsplats.

-Hjärnan stannar! ropade jag till den Nyskilde.  Han såg skräckslagen ut. Inte underligt att vi aldrig får nån kontakt, han är ju livrädd för mig.

Utanför mitt hus tassar en vacker katt. Vi fick kontakt och jag kände att den tyckte om mig. Den puffade på mig med sin nos, spann och strök sig kring mina ben.

Nästa gång den dök upp gled den förbi med nosen i vädret som om vi aldrig mötts.

Precis som alla män jag träffar. Först är man allt, sen inget.