Kärlekskranks blogg

Det är över, jag har överlevt.

Utanför skolan stod vi, jag, släktingarna, Exmannen, Nya Kvinnan.

Hon undvek min blick och jag gick snabbt fram och skakade hand med henne så hon inte skulle KRAMA mig.  Sånt kan hon nämligen få för sig, och vi är väl de sista i universum som ska krama varandra.

Jag får svårt att andas när hon är i närheten, och jag blir gråtfärdig. Som en svartsjuka, men när min blick vandrar vidare till den lönnfeta exmannen fattar jag inte riktigt vad jag är svartsjuk på.

Sen släpptes vilddjuren lösa i min borg, och alla var där.

Han och hon.

Exsvärmor och exsvåger.

Min franska väninna. Gudfadern.  Handymannen. Älvan med familj.

Exgrannen (vars exfru jag brukade umgås med) tillsammans med sin nuvarande kvinna (som i sin tur umgås med Exmannens Nya Kvinna).

Kusininnan, Brodern, Brorsbusarna och alla andra finlandssläktingar.

Och kanske var det just den här blandningen av spöken från förr, snälla släktingar, goda vänner och ytliga bekanta som gjorde att det blev så bra som jag aldrig trott.  Som att ha en stimmig kvarterskrog i sitt hem med folk som bara vill trivas.

Vinet flödade, maten jag panikhandlat föregående kväll var god och tänk, jag hade varken något behov av att bli full eller läxa upp någon.

Jag kände bara lättnad och tacksamhet, över att den unge studenten var så lycklig och över att skratten och samtalen hördes långt efter att solen gått ner bakom partytältet.

När Exmannen skulle gå, kramade han mig (sådär som artiga kollegor kramar en, lite luftigt och skelettaktigt) och sa att allt hade varit fint.

Jag tittade på Nya Kvinnan och kunde andas lugnt och hade absolut ingen lust att brista i gråt.

Och jag tänkte: Jag har inget i ert liv att göra och ni har inget i mitt och det är precis som det ska vara. Allt är bra.

I dag har jag ledigt från jobbet för att handla/laga mat/låna möbler/möblera/åka till frissan.

I går natt körde äldsta sonen på en trottoar och punkade ena däcket på min bil. Den är på verkstad.

Just nu blir det inget handlat och om mina nerver var på ytan i går är jag nu redo för psyket.

Men vem har sagt att man inte kan handla mat för 40 och trycka in i cykelkorgen?

Jag tvättade fönstren i går. Resultatet var häpnadsväckande. Sonens finaste komplimang: NO FILTER.

Plötsligt kändes det som att min beskäftiga fixargranne stod i mitt kök, allt kom mycket närmare. Man tänker sällan på att smutsiga fönster också fungerar som en skonsam gardin.

Har också solduschat. Ser ut som en mallorcagolfare med läderartad hy, välnärd på rosé och tapas. Intrycket lär inte bli mildare när jag blonderat mig och blekt tänderna. 

Är nu redo för vilken studentfest som helst! Salongsberusad ska jag stappla runt i för höga klackar och säga sanningar till exmannen och alla gästerna.

Som en filifjonka sitter jag och inväntar den kommande katastrofen: Studentmottagningen. Jag skriver listor jag omedelbart förlägger, jag handlar några ostbollar jag stoppar i frysen, jag planerar att gå till Systemet vilken dag som helst. Men mest betraktar jag kaoset här hemma, kan inte räkna ut hur alla ska rymmas, hur det ska hinna bli fint, när fönstren ska tvättas och altanen oljas in.

Att fylla en lite för liten yta med folk från sitt tidigare liv, överlever man sånt?

”Ibland är det bra att träffa människor från sitt förflutna och få understruket att man är på rätt väg själv” sa Gudfadern.

Hans ord gjorde mig lite glad.

 

Eftersom min egen skilsmässa känns alltmer fjärran för var dag som går, ska ni få rapport från skilsmässohelvetet i Finland. Varsågoda, Bästisen gästbloggar:

”Vårt gamla hem ska äntligen säljas. Det ser helt bisarrt ut där nu. Som en hotell-lobby från 70-talets östblock. Fasansfullt fula beiga glittergardiner och smutsgrå matta. Annars går varenda jävla möbel i vitt och en del väggar i diarrébeige efter Nya Kvinnans framfart. Men ekonomiska läget är en katastrof och marknaden står helt stilla. Vi kommer att förlora på affären.

Exmannen kom till landet på fredag. Vi sålde hans båt till en kollega. Exmannen tränar fortfarande sjukt mycket hela tiden, är stirrig och mager och struttar omkring i sina nya märkeskläder. Han lyckades trilla ner från båten när den stod på sin trailer. Han skadade sin skadade armbåge och blev helt hysterisk. Han svimmar ju om han ser sitt eget blod. Det första han gjorde var att ringa Nya Kvinnan. Jag undrade varför han ringer henne  när hon inte kan göra nånting åt saken. Han förklarade att nog måste han ju berätta vad som hänt. Sedan fjärrstyrde hon honom och kommenderade att han skulle åka till närmaste stad för att visa sin arm. Man hörde hennes skrikande röst i bakgrunden hela tiden. Hon tog reda på privata läkarstationer och öppethållningstider. Jag matade en smörgås åt honom, plåstrade om honom och sa att han skulle skärpa sig. Att vi skulle sälja båten och att han efter det skulle köra till Helsinfors och visa sin arm i lugn och ro. Det var inget fel på armen visade det sig sedan.

Nu är han plötsligt oxå i en ovanligt ödmjuk fas. Yngsta sonen hatar honom så mycket att han vägrar träffa honom över huvudtaget. Hittills har Exmannen förklarat att han är ett manipulativt barn och att jag är en manipulativ mamma som matar mina barns ångest. Idag lyssnade han plötsligt i lugn och ro när jag förklarade att han måste be sin son om ursäkt för vad han ställt till med. Sonen är ett barn och mannens uppgift som pappa är att få sitt barn att känna sig tryggt, inte tvärtom. Jag berättade att min psykiater sagt att det är oerhört traumatiskt för barn att se sin pappa hångla med en annan kvinna (hittills har han påstått att det är bra för barnen att se att pappa är lycklig) Han tog emot allting, var positiv och tacksam över mina goda råd.

Min psykiater sa i går att jag måste förbereda mig på att han senast om fem år kommer att böna och be för att få komma tillbaka. Men att han hoppades att jag före det skulle hitta en bättre man. Jag vill inte ha nån man över huvudtaget. Nånsin mer”.

Jag kan dock meddela att Bästisen i går på firmafesten var en sällan skådad MILF med fantastiska framgångar hos samtliga (unga) män. Hennes nya liv har börjat!