Kärlekskranks blogg

Exmannen och sonen hämtade mig och jag var givetvis förstummande vacker som planerat (och lite groggy efter alla nålar akupunkturkvinnan nyss tryckt i mig, vem behöver en sup?)

När hämtades jag senast upp av en lång kostymklädd man i en fin bil? Eeeeh jo när vi var gifta. Detta är den sorgliga sanningen om mitt sjuåriga singelliv, de ”beundrare” jag haft har saknat all form av hyfs och vett.

I bilen såg jag hans koncentrerade gröna ögon i backspegeln och fylldes av en överrumplande sorg, jag höll nästan på att börja gråta. Hade vi någonsin gjort någonting på tremanhand, han, jag och mellansonen?

-Var lättsam och spirituell, prata om allmänt hållna händelser med glimten i ögat, sa jag strängt till mig själv. MEN BRYT INTE IHOP!

När vi kom fram var det fördrink och då övergav sonen oss och det gällde att hålla igång småpratet. Men det var inte så svårt eftersom han ville veta allt om alla mina släktingar och vänner och framför allt om nyskilda bästisen. Men jag aktade mig för att berätta om att hennes man snabbt hade en ny och ung, då skulle han bara få bekräftat hur rätt han själv handlat och att det är så det går till. Men när han förvånat utbrast: BOR HAN KVAR I HUSET? så sa jag JA DET ÄR JU SÅ MÄNNEN GÖR.

Festen var som en ofrivillig baklängesmiddag. Det började med discodunk i nattklubben och till desserten sjöng vi Helan går (utan snaps). Små tokstollar som ordnar sin första fina fest! Men stämningen var glad och varm, man kunde se att de tyckte om varandra i klassen. Och sonen höll ett fint improviserat tal. Inte visste jag att han kunde hålla tal. Stackars mellanson, alltid klämd mellan den dominanta storebrodern och den gulliga yngre.

Efter middagen fick föräldrarna gå hem och exmannen körde hem mig. Ringde yngsta sonen som verkade må bra med sina vänner.

Vad pratade vi om i bilen?

Sa jag hur mycket jag älskat honom och att han är den enda jag någonsin älskat?

Sa jag hur svårt det är för mig att stå ut med att hans nya kvinna styr och ställer, och att tanken på henne i mitt hem på studentmottagningen är olustig?

Sa jag att mitt liv varit förfelat och att jag varit halv sen den dag vi gick skilda vägar?

Nej. Jag var lättsam och spirituell och pratade om allmänt hållna händelser med glimten i ögat.

Men när jag stängde ytterdörren om mig bröt jag ihop.

 

 

Nu är det klippt! Exmannen tänker köra bil till festen, och jag kommer att dricka vin.

Är han rädd att tappa kontrollen över sina extremt starka känslor över mig som ligger på lur???

Det här bådar inte gott. Fortsättning följer.

Nej, i kväll blir det inga eldar för min del.

Det är nämligen nu vi ska hyckla familjeidyll på mellansonens studenskiva.

Äldsta sonen kommer att skjutsa dit oss, han ska också vara med.

Plötsligt slår det mig att den yngste sonen är utom all kontroll. Inga föräldrar, inga bröder inom synhåll. Hans lycka är gjord.

Tur att man måste gå hem tidigt, om man är mor.

Glada vappen önskar jag er, som vi säger i öst. Just nu skulle det faktiskt vara lite befriande att äta struvor och dricka mjöd i Finland i stället…

Jag hör till dem som tycker att skönlitteratur ger bättre vägledning i livet än facklitteratur.

Här är tre smaskiga (och bra) böcker om skilsmässa:

Nicci Gerrard: Kärlekströst (fast jag blev förstås gaaaalen av att den bedragna kvinnan hittade en ny kärlek så snabbt)

Fay Weldon: En hondjävuls liv och lustar (klassikern för alla hämndlystna)

Helena von Zweigbergk: Anna och Mats bor inte här längre (kusligt exakt återgiven om de första stapplande stegen som skild).

Såg ni på Kärlekskoden i torsdags?

Hur intressant som helst. Alltså det är ett dejtingprogram, men på ”vetenskapliga” grunder. Utgående från hur den motsatta partnern luktar, rör sig och låter ska man välja rätt.

På något sätt tycker jag det är lite befriande. Man kan lägga ner alla sina ansträngningar att vara snygg i rätt sken, välja rätt kläder, vara härligt behaglig och inte gapskratta för högt.

Vill mannen ha mig, utgår han från helt andra grunder jag ändå inte kan påverka.

http://www.svtplay.se/karlekskoden