Kärlekskranks blogg

Det här att inte hitta en man. Att vara ensam hela tiden. Jag vägrar acceptera det. Jag kan inte gå med på att livet ska vara så här. Meningen kan inte vara att tjäna pengar, shoppa, inreda, resa och aldrig älska. Aldrig släppa någon inpå livet. Hur kan det vara meningen?

Har vi det för bra? Under krig och kriser tyr man sig till varandra.

I filmen Stockholm stories av Jonas Karlsson tror författaren i filmen att människor i Stockholm skulle komma varandra närmare om elen stängdes av ett tag. I mörkret, utan datorer och mobiler skulle vi minnas hur det är att mötas som människor igen. Kanske finns där en point.

Nu är det maj igen. och festen är som vanligt någon annanstans. Uteserveringen med rosé, picnicen på Djurgården, skärgårdsbåten till Fjäderholmarna, grillandet med vänner, allt händer utan mig. För min ångest är större än någonsin i oktober eller januari.

Vill bara gömma mig inomhus. Och tänka på åren som rusar förbi, utan att jag ens kommer i närheten av någon att lära känna på djupet.

 

Snusmumriken: -Är vi vänner på Facebook?

Jag: -Det torde vi vara.

Torde? Vad är det för 1800-talsord? Måste ha varit första och sista gången jag nånsin använt det. Tyder på en viss nervositet från min sida:

Så det är bara den ena av oss som stalkar den andra 100 gånger per dag, då?

Nedmontering, som sagt.

När jag hörde historien om Mekanikern, kom jag att tänka på Engelsmannen.

Vi hade en hilarious dejt. Har sällan skrattat så mycket, han var great fun, rakt igenom.

Men lite klagade han också, över alla kvinnor som blivit så SURA och ARGA när han inte ville träffa dem igen.

Mig ville han i alla fall se pånytt. Jag sa att jag skulle till Finland på en vecka, och han sa att det minsann inte var någon brådska, han hade inte bråttom överhuvudtaget.

När jag kom hem igen, sms:ade jag men fick inget svar. Efter några dagar skrev jag: Ho-ho, var är du?

Fick ett kortfattat sms. Vill inte ses längre. Not single anymore.

Var var den roliga humorn och alla lättsamma skämt?

Kanske det var tungt att vara i ett förhållande sen tre dagar tillbaka.

Frågade Snusmumriken om han ville följa med mig på en gratiskonsert i kväll.

-Nej, jag är trött, vill bara hem och äta.

Jag kunde ha erbjudit honom mat hos mig innan. Men hur lätt är det att fråga det när han inte verkar ha någon som helst lust?

Vad patetisk jag är som trodde han ville umgås med mig utanför jobbet.

Det var sista gången.

 

Utflykt till landet. Hälsade på min franska väninna.

Hon har en Mekaniker som i alla år hjälpt henne med bilen. Gift, men som alltid skojat om att han snart ska fria till henne.

Nu har Mekankern träffat en annan kvinna och håller på och skiljer sig.

När min väninna ringde honom för att få hjälp med bilen, var han sval och avståndstagande.

Han brukade alltid skratta åt alla hennes skämt, nu var han kortfattad och nästan sur.

-Och vi som inte ens haft ett förhållande!

Män är så roliga. Nu vill han tydligt klippa av förtroligheten de haft i alla år för att markera att hon inte ska tro eller hoppas något.

Men hon har ju aldrig ens varit intresserad av dig, gubbe lilla!

Min väninna (som varit skild i tio år) såg trött ut. Hon har det svajigt i livet just nu, och sa, för första gången:

-Jag längtar så mycket efter en man som älskar mig. Så jag inte behöver känna mig ensam med mina grubblerier. Ensamheten gör människan ledsen.