Kärlekskranks blogg

Okej. Nu har jag

1. Skilt mig

2. Vidareutbildat mig till mitt drömyrke

3. Förkovrat mig i min hobby från ungdomen

4. Levt ett utlevande crazy singelliv på stadens etablissemang

5. På det hela taget bevisat att jag trivs med mig själv och i min ensamhet.

Jag har uppfyllt alla kvalitetskrav på en frånskild fru som omedelbart (enligt besserwissrarna) borde hittas av någon gudabenådad man, men icke.

Trots att jag kommit upp i level lyser han med sin frånvaro. Jag ska kanske göra som herr Sundsvall sa: I väntan på mr Right kan man ta mr Right Now (alltså 30-åringen).

Min medbloggare Jessica funderar över apornas tillvaro: Trivs vi trots allt bäst i flock? Själv kommer jag att tänka på en undersökning som gjordes på råttor. När allt finns och de inte behöver slåss om maten, bara äter och sover de och slutar interagera med varandra. De bryr sig bara om sitt utseende och putsar sina pälsar. Känns som Mötesplatsen där det är viktigare att putsa på sin profil än att träffas i verkliga livet. Och i Japan har intresset för sex bland unga minskat på ett oroväckande vis. Tänk om det är dit vi är på väg? Att vi har det så bra att vi tappar intresset för varandra helt och hållet. Jag känner ju det så tydligt. Alla fantastiska män jag möter som hellre vill vara ifred.

En man föreslog att vi skulle se filmen ”Blå är den varmaste färgen”. Jag svarade ja, och då frågade han om vi skulle se den i dag. Detta gjorde mig så uppstressad att jag sa att morgondagen passar bättre. Som tur kunde han inte någon av resterande dagar den här veckan så nu har jag tid att dra mig ur. Det är så länge sen jag var på dejt att jag verkligen har kommit ur fas. Sen är det kanske svårt att arbeta upp en entusiasm inför en man som beskriver sig som arbetarklasskille med studieskulder. Jag menar, fast han är en ärlig och hygglig man låter det inte så kul. Nej, hellre rik och snygg än fattig och ful.

Hade en kollega som ofta talade om en sak. När hon träffade någon man började han förr eller senare omotiverat prata om sin fru. Detta hände ofta. Och hon träffade många män och var överhuvudtaget väldigt charmig. Jag sa det självklara: Att när han började känna hennes påtagliga charm och det hela blev lite spännande, då var det bäst att ta till frun som en sköld, hit men inte längre.

Hans Koppel beskriver det ännu bättre i boken ”Kom ska vi tycka om varandra”:

-De pratade mycket om sina fruar.

-Då ska man passa sig.

-Hur menar du?

-Det är ett annat sätt att säga Jag vill knulla förutsatt att du inte är tokig och blir kär och galen och börjar förfölja mig.

Skönt att få det utrett, tycker jag.

En ganska snygg 30-åring mejlade mig och frågade vad jag tycker om begreppet KK.

-Jag vet inte. Jag blir kär i KK:n förr eller senare, svarade jag och tänkte på den Ovillige Älskaren som försvann i samma ögonblick jag sa att jag var kär i honom. 

Och jag vet faktiskt inte. Hur mycket jag än tjatar om en Ung Älskare så är det inte så enkelt som det låter. För det första måste man ses till att börja med. Om dejtandet i sig är en nära döden-upplevelse, måste det här ju vara snäppet värre. När man dejtar handlar det ändå bara om att lära känna varandra lite och försöka ha så trevligt som möjligt. Men det här att träffa någon för att se huruvida vi ska ha hejdlöst sex eller inte, hur läskigt är inte det?

Nej, det är orsaken till att jag inte är på någon sexsajt. Är för pryd och blyg helt enkelt.