Kärlekskranks blogg

I morgon är det Divorce-day, dagen efter helgerna då de flesta lämnar in skilsmässoansökningar efter åter en helvetesjul. (Trevligt trevligt och välkomna till Skilda.nu!) Dagen uppmärksammades i tv 4 nyhetsmorgon i morse där en panel bestående av Sanna Lundell, Josefin Crafoord och Ann Söderlund diskuterade vad det är som utlöser dagen. Sanna förespråkar särboskap (när jag föreslog det för exmannen sa han att det var det dummaste han någonsin hört), Ann talar om att hitta tillbaka till den hon var för länge sen efter att ha varit den ofrivilliga projektledaren i alla år och Josefin om att man biter ihop fram till nyår, men sen!

Kraven folk ställer på sig själva och på sin omgivning som ingen kan leva upp till gör att skilsmässan kommer som en befrielse.

Ni kan se panelen på tv4play.

 

 

När jag rensade kläder hittade jag också Den Lilla Röda som jag hade på mig på exmannens jobbjulfest när vi precis träffats. Den var så liten att den fick plats hopvikt i handväskan. Hur ska man kunna slänga en sån klänning efter alla dessa år? Jag har verkligen problem med att göra mig av med kläder. Inte konstigt att det luktar secondhandshop när man kommer hem till mig.

Talade med Bästisen i Finland. Hon orkar inte träffa mannen hon skilt sig från just nu, han har så kalla avstängda ögon och hon känner inte längre igen honom. Vilket påminner mig om min egen skilsmässa. Exmannen blev så kylig och beräknande att jag trodde han var en psykopat och att jag bara inte märkt det förut. Jag läste böcker som hette: ”Lär känna psykopaten” och ”Är du gift med en psykopat” och kunde bocka av varje kännetecken. Men egentligen är det nog bara så enkelt som att för att Mannen ska klara av att frigöra sig från allt det gamla, måste han stänga av. Fortsätter han vara härlig och hjälpsam och generös, då fattar man ju inte varför man ska skiljas alls.

Har sett filmen ”Gloria”, om en frånskild kvinna i Chile som går ut ensam på krogen och dansar och raggar. Jag beundrar ju hennes mod (skulle aldrig gå ensam på krogen). Här får vi se den typen av sex som sällan visas på film: Gamla inte så snygga människor med olika skavanker och väldigt naturalistiskt, tills man vill ropa ”tack tack det räcker nu”. Och ändå var jag ensam på bio, jag behövde inte skämmas inför mitt sällskap.

Gloria inleder ett förhållande med en äldre man som sen beter sig så märkligt att det inte går att förstå med sitt intellekt, alltså exakt som i verkliga livet. Ibland tänker jag att  vi kanske bor i fel del av världen, att här uppe i Norden är det lite kärvt med kärleken. Men nej, inget blir bättre av att flytta till Chile.

Eva Swedenmarks kloka analys hittar ni här: http://evaswedenmark.blogspot.se/2013/12/gloria-en-film-om-ensamhet-som-gor-mig.html

Och här ser ni Gloria i raggartagen:

Är nu på en annan dejtingsajt. Det första brevet kom från en man jag sett sen tidernas begynnelse på Mötesplatsen. ”Hej vännen, har du fler foton av dig”, skrev han.

”Hej. Under alla våra år tillsammans på Mötesplatsen tror jag att du vid det här laget vet hur jag ser ut. Och vad är det du vill se? Om jag är fet? Om jag har dålig hållning? Vad är det med mitt nytagna trevliga porträttfoto som gör att det inte räcker” hann jag inte skriva, innan han blockade mig. Han verkar ju lika arg som jag! Men tänk att han tycker att den bästa inledningen är att tjata om fler bilder, hallå, är du 14 år?

 Och nu kan jag inte ens välgörenhetsdejta honom för han är osökbar.