Kärlekskranks blogg

Medeltalet för skilda kvinnor att hitta en ny man är sju år. För män är det typ sju dagar.

Hade några vänner på middag. En av dem ropade till mig: ”Hallå, du har väl snart varit skild i sju år!”

”Ja tack”, svarade jag.

”Då är det snart din tur”, sa kompisen. ”Jag var ju också ensam i sju år, men nu har jag hittat den rätte”.

Jag stirrade på henne och undrade om jag hört fel. Denna kvinna hittade en ny man blixtsnabbt efter sin skilsmässa, en man hon var tillsammans med i flera år.

”Vad menar du, du hade ju Martin”, sa jag.

”Det räknas inte, det var inget bra förhållande”, sa hon.

Så ett dåligt förhållande är inget förhållande enligt henne. De åkte skidor, de seglade, de plockade svamp, de hade härligt sex. Allt detta likställer hon med att vara ensam hemma kväll efter kväll år ut och år in. Jag borde förmodligen bli kränkt. Som ett barn ville jag skrika: ”Du har ingen aning om hur det är att vara ensam, så sluta profitera på mitt singelskap!”

Egentligen var jag inte heller gift. Eftersom mitt äktenskap var en bluff grundat på lögner var det inget äktenskap. Jag har helt enkelt varit singel hela livet.

Ibland kryper det i hela min kropp när jag bara ser kvinnor överallt. På min kvinnodominerade arbetsplats, på Friskis, i mitt umgänge.

Mina kvinnliga vänner är mycket viktiga för mig men till sist vill jag gallskrika: ”Ge mig lite manlig energi så jag kan uppnå balans!” En man som inte självklart förstår vad jag säger och som ger mig hälsosamt motstånd. En som inte alltid håller med och som är helt oförutsägbart egoistisk så man är tvungen att skärpa till sig för att hänga med i hans svängar.

När jag har umgåtts med någon kompis några timmar känner jag att det blir lite kvinnokletigt och jag dör vid tanken på att ha det så resten av livet.

”Du är så kräsen” får jag ofta höra. Det är jag inte alls. Ska jag fortsätta träffa en man jag inte känner någon attraktion för och hoppas att det mitt i allt ska tändas en gnista? Eller fortsätta ha sex med någon jag aldrig känner något annat för än attraktion och som jag för övrigt inte har något gemensamt med? Usla idéer båda två. Det är ju ingen affärsuppgörelse där man kan kalkylera och tänka logiskt, tyvärr.

Sen är ju faktiskt så, att i verkliga livet kan jag mitt i allt få upp ögonen för någon efter ett tag, någon jag knappt noterade i början. Detta kan ju aldrig ske under de här snabba dejterna där man inom loppet av 45 minuter ska avgöra om man vill ses igen eller inte. Oftast vill man inte. Finns det någon man vill se igen efter 45 minuter?

Jag är nog lite kräsen ändå. Men kanske mest en zombie. Sov inget i natt och startade dagen på jobbet i vilorummet.

En bekant tycker det är svårt att veta hur man ska benämna en man som varken är ens sambo eller make: ”Min kille” låter väl konstigt när man är 50.

Jag har hört andra dryfta liknande problem. Att man inte kan ha en ”pojkvän” när man är medelålders.

För det första tycker jag man alltid kan tala om sin ”man” oavsett om man är gift eller inte, på samma sätt som män kan tala om sin ”kvinna”.

För det andra ser jag det inte som ett problem överhuvudtaget.

Denna kvinna hittade sin man väldigt snabbt efter sin skilsmässa. När jag sa att jag upplever det svårt att hitta någon och att åren tickar, då sa hon att jag skulle tänka på annat och vara just så härligt avslappnad och odesperat som hon hade varit. För hon hade ju inte letat alls och då bara stod han där en dag!

Jag tror att det är lätt att säga så när man haft turen på sin sida. Kanske jag också skulle gå runt och dela ut självgoda råd till kreti och pleti om jag hittat någon innan jag ens flyttat ut ur mitt äktenskap.

På Mötesplatsen finns en megafon, där man kan tuta ut sitt budskap så alla kan läsa det. Det är en klagan utan dess like:

”Jaha här duger man tydligen inte”

”Varför har ingen foto”

”Om tre dagar försvinner jag härifrån för gott”

Det är så oattraktivt med denna klagomur. Förväntar de sig att man ska barmhärtighetsdejta dem för att det är så synd om dem när ingen vill ha dem?

En gång skrev jag: ”Förälskelse är inget annat än kättja och lidelse, men det går över”.

Då skrev en man: ”Vad betyder kättja?”

”Googla”, svarade jag.

”Vaddåååå så du vet inte ens sjäääälv vad det betyder”.

Giv mig styrka.