Arkiv för mars 2015

Det finns en drömman. Jag har känt honom så länge jag bott i Sverige.

*Han är snygg.

*Han skrattar åt alla mina skämt.

*Han har sett mig smal, tjock, gravid, morgontrött, med rödfärgat hår, alltså fyra nyanser av mig.

När jag hade 30-årsfest och var lagom salongsberusad, föreslog jag att han skulle skilja sig och gifta sig med mig i stället.

Efter det hade jag svårt att vara normal i hans sällskap en lång tid framöver, men han betedde sig som om allt var i sin ordning.

Han är gift med en av mina kompisar, och en gång (när mitt äktenskap definitivt var på upphällningen) var jag där och fikade.

Han kom in med ett par matkassar.

-När blir det lunch? sa min kompis grinigt.

-Ska bara tvätta bilen klart, sen tänkte jag laga…. (han funderade en stund)…GRÖT!

Jag försökte ta in vad jag såg.

En man som handlar mat.

En man som tvättar bilen.

En man som fixar gröten.

Vad jag såg var en utomjording!

Berättade för en kollega om kvinnan som är kär i Snusmumriken.

-Men det kan du väl unna henne var svaret.

När man är kär ”unnar” man väl inte någon annan sitt gull. Vem gör sånt?

Och var någonstans kommer herr Mumrik själv in i bilden? Har han inget att säga till om?

After work med jobbet. Vi skulle träffas på pendeltågperrongen men Snusmumriken dök inte upp.

– Jag väntar på honom, sa jag när alla hoppade in i tåget.

Han ringde och sa att han var på väg och min lycka var gjord. Nu skulle vi ÅKA TÅG TILLSAMMANS BARA VI TVÅ.

När han kom, kom även Kulturkollegan. Hon pratade hål i huvudet på oss hela resan.

-Jag har ju också skrivarambitioner och blir SÅ INSPIRERAD när du berättar om ditt skrivande, malde hon på till Mumriken. Sen pratade hon om hans år då han ska plugga på annan ort och jag vill överhuvudtaget varken prata eller höra om sånt.

VAR TYST KVINNA skrek det i mitt inre.

Själva AW:n var i alla fall trevlig. Mumriken drack vatten, och jag tänkte, den där mannen går det ju aldrig att få vare sig salongsberusad eller hångelvänlig.

När jag åkte hem, hade jag sällskap med en annan kollega.

-Jag är lite förtjust i Snusmumriken, anförtrodde hon mig. Och ibland känner jag att det är ömsesidigt. Men det är ju lite läskigt att föreslå något, att vi ska ses eller hitta på något. Jag vet ju inte hur hans liv ser ut för övrigt.

Det var tydligt att hon fiskade efter information från mig, men kära vänner, ni förstår säkert att jag varken gav henne pepp eller goda råd. Mitt leende var stelt, och jag tänkte:

Är han en man som får alla att tro att han är förälskad i dem?

Med sina dubbla budskap och sin otydliga utstrålning invaggar han alla kvinnor i sin omgivning i falska förhoppningar och sen kan han ändå inte hantera den uppmärksamhet han får.

Allting kommer att bli mycket lugnare när han är borta.

 

Jag har svårt för sommaren.

På jobbet måste vi lämna in våra semesterönskemål och jag vill inte bli påmind.

Evighetslång stiltje, ingen ordning och reda, rim eller reson.

I stan finns inga vänner kvar och på landet, i mitt flickrum, känner jag att jag inte har kommit någonvart i livet. En hemsk paus som inte är välbehövlig, bara en påminnelse om hur snabbt livet rasslar på och hur snart vi bara är stoft och aska.

Värmen som gör att jag inte kan tänka klara tankar och min kärlekskranka längtan blir som starkast. (Men hade jag ett gull vore sommaren uthärdlig).

 Låt det bli september snart!

 

Jag sa till Snusmumriken att ifall min dator skulle bli stulen, skulle jag bara sakna mina foton.

-Nakenbilderna av dig? sa han tankspritt, och fortsatte: Utpressaren tapetserar sagorummet med bilderna och kontaktar lokaltidningen för att ytterligare hänga ut dig.

Jag stirrade på honom. På mannen som aldrig flörtar, aldrig ger en komplimang, aldrig skämtar tvetydigt.

Nu pratade han sig själv i påsen, för den enda som funderar över nakenbilder av mig, det är han.