Arkiv för december 2013

Jag skulle någon gång vilja träffa exmannen och tala ut. Under skilsmässan var det så infekterat att vi bara kommunicerade med skrik eller tystnad. Jag har aldrig fått ett ordentligt avslut där vi som vuxna och tänkande personer pratar igenom hur det kunde bli så fel, vi som älskade varandra så mycket. Fast egentligen vill jag ju bara att han ska bryta ihop, berätta hur mycket han ångrar sig och att hans liv har varit förfelat sen den dag jag stängde dörren.

Läser tidningen I Form på jobbet. Den är fullspäckad med tips om hur din jul kan bli ännu underbarare.

1. Kärlekslycka håller dig frisk. Ju bättre samliv, desto bättre hälsa. Man kan förbättra hälsan genom att gå på dejt med varandra och hitta på andra romantiska saker för att lyfta relationen.

2. Massera varandra. Då förbränner ni mer än genom att bara ligga i soffan. Och vem vet, kanske slutar ni i sovrummet där ni förbränner ännu fler julkalorier.

3. Gå en månskenspromenad. Ta din älskade i handen och njut av varandra, mörkret, den sovande staden och känn hur julfriden sänker sig över er båda.

Tänkvärda tips, men förlåt mig… ska bara spy lite först.

Min franska gäst lussade för mig i morse. Hon hade svept in sig i det vita sängöverkastet, satt ett rött knorvligt presentsnöre i håret och skred runt med ett nästan utbrunnet ljus. Den snyggaste och mest skrämmande lucia jag sett!

Jag funderar över herr Sundsvall och andra män jag haft att göra med sen jag skilde mig.

De vill ingenting. Eller först vill de en hel massa. De beter sig så kärleksfullt att jag motvilligt blir förälskad i dem allihopa. När jag till sist blivit medgörlig som knäck i en kastrull gör de en helomvändning. Som flörten från en sommar, han jag mötte på krogen. Han som skickade gulliga sms och bjöd mig på sallad och vin på kajkanten. Han som överöste mig med lovord och komplimanger och ville planera allt med mig. Och som sen ringde mig och sa: Jag är ännu kär i mitt ex. Sen såg jag honom aldrig mer.

Eller dejten från i våras, vi hade så mycket att prata om att vi talade i munnen på varandra. Han som sms:ade att han ville dricka roliga drinkar med mig, gå på bio och åka till landet. Tills följande sms kom att han nu dejtar någon som han hellre vill bli ”seriös” med, fast det hade varit kul att ”parta” med mig.

Eller saxofonisten som aldrig lämnade sitt hem, ville jag träffa honom fick jag begära audiens, tack tack. Gammal, ful och trött lät han sig underhållas av skojiga mig i sitt kök, han bjöd mig med nöd och näppe på te.

För att inte tala om den ovillige älskaren, men honom orkar jag inte gå in på en gång till, jag blir så irriterad.

Frågan är, vad gör det här med en? Droppen som urholkar stenen: Att gång på gång bli avvisad är inte bra för någon. Som gift (om det är någorlunda okej) känner man alltsom oftast att man duger. Men som singel ska man stå ut med att ständigt bli bedömd och ratad.

VARFÖR VILL NI INGENTING GUBBAR??? Sitt hemma i er ensamhet och bittra er tills ni dör.

Dagen innan lucia brakade helvetet lös i äktenskapet. Eftersom helvetet hade knackat på dörren redan länge, var jag inne i mannens arbetsrum för att leta fram våra papper: Vårt äktenskapsförord och pappren på huset. Det var då jag i stället fann felstavade kärleksbrev till honom. Den ointelligenta flickan (som kallade sig hans princessa, obs med c) hade också skickat honom Paulo Coelhos bok ”Elva minuter” för att de (mediokert) beskrivna sexskildringarna påminde henne om honom, min man. Föga förvånande att flickan läste jordens mest överskattade författare, klichéernas kung.

Jag tog sönder boken in i minsta beståndsdel, ja, jag strimlade och hoppade på den vilket var ganska tillfredsställande för en bibliotekarie som mig.

Sen strimlade jag, söndrade och hoppade på de sista bitarna av vårt äktenskap.

Det här är länge sen, och jag kan tänka på det utan smärta. Men jag har fortfarande problem med att ställa in ”Elva minuter” snyggt i bokhyllan på jobbet. Mitt rätta jag vill gallra och makulera den.