Tog hem en ukulele så äldste sonen kunde lära mig några coola riff till mina sagostunder. Han dömde ut den och sa att den hade lösa konstiga strängar.
Häromdagen hade strängarna gått upp i limningen och jag slängde gitarrwannaben i BRÄNNBART-tunnan.
I morse hör jag några pigga toner från min kasserade ukulele. Det är den Nyskilde som fiskat upp den och reparerat den och nu spelar en morgontrudelutt.
Varför varfööör bad jag inte honom fixa till den från början? Jag missar alla chanser till kontakt, gång på gång.
Måtte han aldrig få reda på att det var jag som kastade den.
Aldrig försent att be honom lära dig en liten trudelutt….
Ha ha! Rätta takter!
Fasiken. Men helt rätt att be honom lära dig riff.
Vågar inte. Det är det som är mitt problem.
Jamen, det är väl klart att man inte får kasta en ukulele. Sånt straffar sig alltid.