De yngre sönerna är i Spanien med pappan. Det är så bra att han förser dem med utlandssemestrar eftersom jag inte är så duktig på det. Med mig får de bara vara på landet i Finland, och det är dit de vill allra helst. Alla är nöjda. De kommer att flyga dit direkt från Spanien sen, så träffas vi där.
På landet finns ingen tv och ingen nätuppkoppling. Ibland skiner solen, ibland regnar regnet. Vi ser sommarteater, lever strandliv, handlar på torget, lagar rabarbersaft. Någon gång åker vi på båtutflykt, på kvällarna spelar vi spel. Sönerna och deras kusiner filmar nog årets skräckfilm. Varje år vill jag vara med i filmen, men nej.
Sommaren borde ju vara den tiden då det LÄTTAST går att hitta en man, men det kommer inte så många friare gående på sandvägen. Celibatsomrar, kallade jag somrarna mina första år som skild, jag kände paniken växa över mina egna krav: Att vara förälskad i sommarnatten.
Men så är det inte längre. Jag är hur lycklig som helst där på landet och saknar ingen man, i alla fall inte på det där skrikande ångestladdade sättet som då. Jag stannar där hela min semester, och när jag kommer tillbaka hem är jag som avduschad och ny.
Kommenterat på Skilda.nu