På jobbet är det som vanligt och ändå inte.
När jag träffade Snusmumriken efter två och en halv vecka var det som att se en vän och bekant, men inte en person jag är kär i. Kanske ställer jag in mig på att allt snart är över?
Ändå tar vi alla tillfällen i akt att vara tillsammans. Vi väntar in varandra så vi kan äta lunch och fika tillsammans. Han kommer ner till mig när jag är i biblan och småpratar en stund.
I dag pratade han om hur olika personer får honom att må på olika sätt. Han pratade också om att hans nya hem dit han kommer att flytta hade en positiv atmosfär. Osökt kom jag in på det jag tänkt säga honom länge.
-Din energi påverkar mig väldigt mycket.
-På ett bra eller dåligt sätt? undrade han.
-Bra förstås, sa jag.
När han är i min närhet är luften tät och behaglig. När han är någon annanstans känns det ingenting.
Kommenterat på Skilda.nu