Har besökt barndomsvännen i Småland, Gafsan. Vi hade trattkantarellweekend. Jag har alltid drömt om att få klä mig i tweed och jakthatt och ströva över dimmiga mossbelupna skogspartier och finna svampar i flock liksom bara utplacerade för mig.
Detta blev nu verklighet.
I hennes enorma hus som hon och hennes man renoverat, kunde vi sen smutta Amarone och vältra oss i minnen från Helsingfors, från så länge sen tillbaka att det nästan känns som att vi hittar på.
Jag fick mata deras ödla med kackerlackor och getter med getgodis. Men hästarna vågade jag inte närma mig.
Är nu full av skogsluft och kraft inför kommande vecka!
Du ser, drömmar blir verklighet!
Ja, Gafsan är som en god fe, faktiskt!