Vi har en ny kvinna på jobbet som är ganska burdus.
I dag på lunchen satt hon mittemot den Skrämda Aspiranten.
-HAR DU FLICKVÄN, POJKVÄN ELLER PARTNER, gastade hon så minestronen skvätte.
(Visste inte att alternativen var tre).
Han mumlade något ohörbart.
-MEN DET ÄR JU INTE SÅ LÄTT ATT HITTA NÅGON, hojtade den Skiljaslystna.
ELLER HUR KÄRLEKSKRANK??!!
Jag stirrade rakt framför mig som om jag försökte förutspå augustpristagaren och sa inte ett ord.
I ena änden av köket satt Aspiranten med röda öron, i den andra jag som låtsades att jag inget hört.
När ska denna offentliga förnedring få ett slut?
Det låter som en person med asberger-problematik. De menar inte att förnedra, de har inte fattat att det inte är ok att fråga så. Det är lätt att döma dem efter samma regler som sig själv, dvs vad hade jag menat om jag sagt sådär, men det stämmer alltså inte. Svara burdust tillbaka. ”Om jag vill diskutera mitt kärlekslöst på fikat så tar jag upp det själv”, eller ännu bättre, ”det där var inget trevligt sätt att fråga på!”
Har följt din blogg ett tag. Är sambo sedan 23 år men längtar efter att separera. …
Tack för din analys! Ja, personer inom biblioteksvärlden har nog ofta diagnoser! Både den burdusa (som oxå känns ADHD-ig) och den skiljaslystna saknar båda två social kompetens, man får kryssa mellan dem för att överleva 🙂 Hoppas du lyckas uppbåda den kraft som krävs för att ta sig ur förhållandet! Jag önskar dig all lycka! För sen börjar något nytt som faktiskt kan bli ganska härligt.
Ha, ha. Vettet flyger tillsammans med soppan :-D.
Du milde tid. Och lunchen som borde vara någon sorts återhämtning.