För ett par år sen gick jag hos en KBT-terapeut för att komma underfund med varför jag har svårigheter med att hitta någon att ha en relation med. Jag fick mig till livs hela paketet med sånt jag tycker är strunt: Mindfulnessövningar och affirmationer. Otåligt tänkte jag: Tick tack tiden går och pengarna med den.
Men jag tänkte att mitt motstånd kanske bara var ett försvar och ett uttryck för en rädsla över vad som skulle komma fram, så jag gjorde lydigt övningarna och hängde upp meningar hemma där det stod ”Jag är modig, klok och hur härlig som helst” och ”Jag är värd att älskas”.
Hon sa att vi skulle jobba med boken ”Hemligheten” så jag köpte den och läste den (för andra gången), men hon tog aldrig upp boken till diskussion igen.
Hon sa att jag skulle vara mer specifik i mitt sökande och precisera för mig själv exakt vad jag önskar mig för egenskaper hos mannen. I följande andetag sa hon att jag skulle bredda mig, inte låsa fast mig vid idéer om hur mannen ska vara, utan dejta friskt sådana som inte passar in i min mall, man kan bli överraskad.
Hon sa att jag skulle ta en ordentlig paus från dejtandet. Men då hade jag ju inte dejtat någon på typ ett år, så jag förstod inte vad jag skulle pausa från.
Till sist fick jag en känsla av att hon hejvilt gav mig tips och råd utan att se vem hon hade framför sig. Jo, en gång sa hon faktiskt:
”Men jag ser ju att du inte är harmonisk. Du kastar dig mellan olika känslor, inte underligt att männen du träffar blir skrämda för dig”. Det lät inte direkt som om HON tyckte jag var värd att älskas.
Då slutade jag gå hos henne. 10 000 kronor fattigare och inte ett dugg klokare. Det borde vara någon sorts garanti på terapi.
http://mogen.ratata. säger
Hej
Jag har läst några av dina inlägg. Och helt i korthet så vill jag förmedla tanken om att leva med ett öppet hjärta och att lita på att livet för. Att gå i terapi kräver mod att våga, om man inte vågar kan inte världens bästa terapeut hjälpa. Detsamma gäller livet att våga stå still och vara tyst och se vad som händer.
kakr säger
Ja jag förstår vad du menar. Men i det här fallet var det inte modet som saknades utan terapeuten som var oprofessionell. Att stå stilla medan livet viner förbi är inte riktigt heller jag, men var och en blir salig på sin fason.
Herr P. säger
Jag har last en massa av dina inlägg nu och det känns nästan som jag måste bjuda ut dig på en dejt bara för att visa att du har helt fel om män, iallafall en man. 😉 Min erfarenhet är helt olik din. Jag gick på hundra första dejter, fick några bottennapp, hade mycket kul, och träffade till slut någon nästan helt perfekt. Jag tror du har haft manga bra kärleksstunder också även fast de kanske inte stödjer din image så du skriver inte så mycket om det. Lycka till. Den som söker ska finna.
sign säger
Herr P, berätta mer om det du anser vara Kärlekskranks ’image’ – jag fattar ingenting!
kakr säger
Nej, herr P, jag har inte haft ”många bra kärleksstunder”, däremot väldigt många meningslösa dejter. Jag undrar också vad min image är?
Herr P. säger
[quote name=”Kärlekskrank”]Nej, herr P, jag har inte haft ”många bra kärleksstunder”, däremot väldigt många meningslösa dejter. Jag undrar också vad min image är?[/quote]
Vad tråkigt att jag hade fel om kärleksstunderna. Jag tyckte nog att jag såg det någonstans bland de meningslösa dejterna. Din Image? Jo, det som gör din blog intressant är det ständiga omöjliga sökandet efter ett rimligt förhållande. Det verkar tröstlöst för det mesta och ibland skymtar en smula hopp. Det är nästan som om du hittade en bra man så blir det sista kapitlet I bloggen. Jag hoppas du finner honom och under tiden njuter jag av att läsa om dina äventyr.
kakr säger
Tack tack. Det hoppas jag också!